Du har laddat klickern, timingen har satt sig och hunden gör som du vill. Då kommer frågan: ska du gå omkring med den där dosan i handen resten av hundens liv? Nej, och det finns fler lägen där klickern inte är rätt verktyg.
Klickern lär in, den håller inte igång
Klickern är ett inlärningsverktyg. Den talar om exakt vilken sekund hunden gjorde rätt medan hunden håller på att lista ut vad du är ute efter. När beteendet väl sitter och kommer på ditt kommando har klicket gjort sitt jobb. Karen Pryor Clicker Training är tydliga med det: när ett beteende är inlärt och ligger på kommando finns det normalt ingen anledning att fortsätta klicka, eftersom djuret redan förstår beteendet. Klick och godis sparas i stället till nästa nya sak du vill lära ut. Hur du bygger upp kopplingen mellan klick och belöning från början står i ladda klickern och träna din timing.
Belöningen försvinner inte för det. Ett inlärt beteende hålls vid liv av mindre och mer oregelbundna belöningar, en klapp eller ett beröm, och av vardagens egna belöningar: hunden som sitter still vid dörren får sin belöning i form av att dörren öppnas och promenaden börjar. Slutar du både klicka och belöna kommer beteendet att tunnas ut.
Så lägger du undan klickern utan att sluta belöna
Övergången sker beteende för beteende, inte som ett datum då klickern åker i lådan. Ett beteende är moget att fasas ut när hunden gör rätt direkt på ditt kommando, i den miljö där du vill kunna använda det. I den italienska studien längre ner räknades ett beteende som inlärt när hunden klarat åtta korrekta försök i rad, och den tumregeln duger utmärkt även hemma i köket.
- Sluta klicka på det inlärda beteendet, men fortsätt belöna varje gång i några pass.
- Gå över till att belöna oregelbundet, ibland med godis, ibland med beröm, lek eller en klapp.
- Låt vardagen ta över: kopplet på, dörren som öppnas, bollen som kastas.
- Behåll klickern i fickan till nästa nya moment, och ta fram den igen om du höjer svårigheten rejält.
Höjer du kraven mycket, till exempel flyttar en inkallning från trädgården till skogen, är det i praktiken ett nytt beteende för hunden. Då är det helt i sin ordning att plocka fram klickern igen för den nivån.
Fyra lägen där klickern inte är rätt verktyg
Klickern kräver en ledig hand, ett hörbart avstånd och en hund som ser eller hör dig. Fyra vardagssituationer faller utanför:
Händerna är upptagna. Koppel i ena handen, godispåse i den andra och en klicker som ska tryckas i samma sekund. Något ryker, och oftast är det timingen. Här är rösten enklare, och hur du väljer mellan klicker och markörord går vi igenom i klicker eller markörord.
Hunden är långt bort. Klicket bär bara så långt som det hörs, och i blåst, trafikbrus eller på ett fält försvinner det. Ett kraftigt ljud eller en visuell signal når längre.
Mörker och skymd sikt. Vintermorgnar när hunden är utom synhåll bakom en buske går det inte att avgöra vad du markerar. Klickar du på fel ögonblick lär du in fel sak, vilket är samma fälla som beskrivs bland vanliga misstag vid klickerträning.
Hunden hör inte, eller tycker inte om ljudet. För en döv hund eller en hund som är rädd för ljud fungerar en synlig eller kännbar markör i stället, till exempel en tumme upp eller en lätt beröring. Det är inget avsteg från metoden. Klickern är en leksaksliknande ljudapparat och en av flera fungerande markörer.
När problemet inte är din timing
Klickern förväntas ofta lösa något den inte är byggd för. Klicket säger en enda sak: det där var rätt, och belöning är på väg. Det gör ingenting åt hur hunden känner sig i stunden.
Tar hunden inte emot godis, vänder bort huvudet eller inte får ihop en övning den brukar klara, är problemet inte din timing. Då är situationen för svår, belöningen för blek eller hunden för trött. Sänk kraven till en nivå där hunden lyckas igen, byt till något godare och korta passet. En bättre klicker eller ett skarpare klick ändrar ingenting i det läget.
Klickern är inte bevisat bättre än röst eller enbart godis
Klickerns kanske mest spridda försäljningsargument är att hunden lär sig snabbare med klicker än utan. Det argumentet står svagt.
I en italiensk studie tränades 51 hundar utan tidigare träningsvana att göra ett nytt beteende, uppdelade i tre grupper: klicker plus godis, ett talat ord plus godis, och enbart godis. Alla hundar lärde sig lika bra, och alla generaliserade beteendet lika bra till nya situationer.
En australisk studie följde 45 hundar och deras ägare genom en sex veckor lång nybörjarkurs i tricks, med grupperna klicker plus godis, enbart godis och en väntelista som kontroll. Båda tränande grupperna blev bättre än kontrollgruppen på kursens moment. Mellan klickergruppen och godisgruppen syntes ingen skillnad i relationen mellan hund och ägare, och ingen skillnad i hundarnas impulsivitet. Ett enda moment stack ut: att lära hunden nudda ett föremål med nosen upplevdes som klart lättare i klickergruppen. Deltagarna tyckte dessutom att båda träningsformerna var lika roliga.
En amerikansk studie med tre separata försök, där grupper om 25 till 30 hundar tränades att sitta kvar respektive nudda ett föremål, landade i samma sak: godis ensamt, ett ord plus godis och klicker plus godis fungerade alla, och ingen metod var säkerställt bättre än någon annan.
Ingen av studierna visar att klickern är verkningslös, för hundarna lärde sig i samtliga grupper. Det som saknar stöd är påståendet att klickern är överlägsen, på de beteenden och under de betingelser som testats. Kritiken mot klickern klarade sig lika dåligt: den gjorde varken hundarna mer impulsiva eller träningen svårare för nybörjarna, tvärtemot vad kritikerna hävdat. Tycker du att klickern är rolig och att den skärper din egen timing finns det inget i forskningen som säger åt dig att sluta. Känns den mest som en pryl till i handen finns det inte heller något som säger att du måste börja.
Vanliga frågor om klickerns nackdelar
Kan en hund bli rädd för klickerljudet?
Det förekommer. Både förespråkare och kritiker av metoden är överens om att en del hundar är rädda för klickljudet. Lösningen är inte att sluta med belöningsbaserad träning utan att byta markör.
Måste jag ha godis i fickan för alltid?
Nej, inte för de beteenden hunden redan kan. Däremot behöver du godis, och gärna riktigt bra godis, varje gång du lär in något nytt eller höjer svårigheten rejält.
Är klickern bortkastad om studierna inte hittar någon fördel?
Nej. Hundarna i studierna lärde sig i alla grupper, alltså också med klicker. Uteblivna skillnader mellan metoder säger ingenting om huruvida belöningsbaserad träning fungerar, bara att just klickljudet inte gav någon mätbar extra effekt i de uppgifterna. Vill du fördjupa dig i varför belöningen i sig är det som driver inlärningen, läs om positiv förstärkning.